Hi, my name is...

Detta med namn är inte alltid så lätt. Fram till 1995 hette jag Stefan Hans George Eriksson och allt var frid & fröjd. På sommaren det året gifte jag mig och tog då hennes efternamn, något som för mig kändes helt naturligt (eftersom Fridefors är och förblir ett finare och ovanligare efternamn än Eriksson).

Nåväl, jag trivdes bra med mitt nya efternamn och att vi alla i familjen hade samma. Då jag sedan under flera års tid recenserade musik, skrev krönikor om musik, hifi etc. så kändes det extra fint att se all text signerad "Stefan Fridefors", det fanns ju ingen annan med det författar-klingande namnet. Det var JAG.

Då jag 2008 bestämde mig för att skiljas hade jag inte en tanke på att överge mitt tagna efternamn, det hade liksom blivit en stor del av min identitet. T.ex. på mitt arbete kallar mina kolleger mig nästan alltid för "Fridefors" och jag trivdes som sagt bra med såväl namnet i sig, som med att dela det med mina söner. Nånstans därefter började namnbekymren.

Då jag och Nongyao bestämde oss för att gifta oss, så kom namnfrågan upp igen. Vad skulle vi heta? Min första tanke var att hon för min del gärna får heta Fridefors men det stoppade myndigheterna direkt, tydligen så får man inte dela ett taget namn. Återstod då valet mellan att behålla våra resp. efternamn, eller att ta till oss ett gemensamt - som då inte får vara Fridefors.

Nongyaos efternamn gick bort snabbt, av främst praktiska skäl, och då återstod Eriksson. Inga bekymmer tänkte vi och skickade blanketterna till vigselförrättaren, som sedan vigde oss och lade papperna på närmsta brevlåda. Två veckor senare ringer en dam från Skatteverket och förklarar att namnändringen borde ha gjorts INNAN ansökan om det gemensamma efternamnet...

För att göra en lång historia kort så slutade det med att Nongyao behåller sitt efternamn och istället tog Eriksson som mellannamn. Jag tog vara på strulet och passade på att inte bara ta tillbaks Eriksson, utan dessutom att skrota mina två mellannamn: Hans och George. Något jag många gånger tänkt på, då dessa namn bara tenderar till att komplicera saker och ting.

Slutet gott men jag ska villigt erkänna att jag nånstans sörjer att mina söner inte heter samma som jag längre. Något att fundera på kanske, den dagen just du står i begrepp att välja ditt- eller din partners efternamn?